Ajattelin vaan sanoo että rakastan sua..

Tankarna kring livet fortsatter. Det kanns som att man aldrig kommer vaxa upp, att man sitter fast i det livet man lever nu. Samma gamla rutiner, om och om igen. 
Visst, man har ett jobb man trivs med, livet leker, men anda sa kommer perioder nar man tanker att vad gor man for nytta har i livet? Vad gar livet ut pa? Ar det sa har alla kanner eller ar det bara en sjalv? Man ar sa missnojd med sitt eget liv for att man fastnat i tanken pa att det ar sahar det ar och kommer alltid att vara. 
Jag kanner mig otillracklig, maste gora nagot spontant. Jag aker dit dar mitt hjarta hor hemma. Jag aker hem.





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0